Islay och Campbeltown, Maj 2012
Då var det dags för årets Skottlandsresa. Denna gång blev det återbesök på Islay samt nya bekantskaperna Jura och Campbeltown.
Vi skulle egentligen vara sex personer denna gång, men vår ständige sekreterare Johan var tyvärr tvungen att åka på jobbresa till Kenya istället och vi blev bara fem.
Som omväxling hade vi en lite senare flight denna gång. Vi träffades vid Arlanda express vid 8:30 för gemensam färd ut till Arlanda. När den trevliga damen kontrollerat våra biljetter och förstått att vi var på väg till Skottland hälsade hon att vi skulle ”sköta om Farfar”, vi garvade och förstod genast att det skulle bli en bra resa. Planet lyfte mot Edinburgh i tid kl 10:25 och vi stod på Skotsk mark strax efter 11:30 lokal tid.
Detta gick som smort tänkte vi när vi tog shuttlebussen till Hotel Hilton där vår hyrbil skulle hämtas ut. Vi skulle ju inte vara vid färjeläget i Kennacraig förrän om flera timmar. Färjan skulle gå kl 18:00 och man skulle vara där 45 min innan.
Döm om vår besvikelse när killen (Ryssjäveln) bakom hyrbilsdisken inte hittar vår bokning. Som tur var hade Åke en kopia på bokningsbekräftelsen och det gick med lite övertalning att övertyga snubben om att vi faktiskt hade en bokning. Problemet nu var att vi hade hyrt en typ Transporter med 8 platser och någon sådan gick inte att få fram….
Han lyckades i alla fall tillslut skaka fram en sunkig Ford Galaxy, som vi fick plats i nu när vi bara var fem.
Vid det laget så hade klockan passerat både 13:00 och 13:30 och vi var något stressade när vi runt 13:45 tillslut kom iväg.
Vårt planerade stopp på vägen på Glengoyne fick snabbt strykas och vi hastade närmaste vägen mot Kennacraig, med endast ett snabbt fish’n chips stopp i den lilla hålan Arrochar. Vi lyckades i alla fall hinna till färjan. Klockan var 17:30 när vi rullade fram mot färjeläget.
Vädret hade nu blivigt ypperligt. Havet låg stilla, solen sken och vi kunde alla (!) njuta av den 2 timmar långa färden till Port Askaig på Islay, dit vi anlade vid åttatiden.
På färjan inhandlades även, lite sent dock enligt Sten, den första bilwhiskyn. En Bruichladdich Waves.
Vi körde av färjan och körde den 15 minuter korta sträckan till vårt första boende där vi tillbringade två nätter. Hotellet hette Skerrols House Bridgend och var inte riktigt likt andra engelska boenden vi provat på tidigare. Detta var rent, fräscht, snyggt(!) och låg underbart vackert beläget på hedarna mitt på ön, dock långt ifrån allt, men ett kanonställe.
Dagens middag åkte vi in till Bowmore för att äta. Det blev favorit i repris från förra Islayresan, Indiern Taj Mahal.
Tillbaka till hotellet för tömning av dagens bilwhisky och första dagen var slut.
Söndagens Stenecitat: Vad gör ungdomarna egentligen här? Det kan ju inte finnas något att göra?
Måndag och uppstigning kl 8:00 för frukost, som för övrigt var kanon på Skerrols. Frukt och bär till flingorna och en ”Full Scottish breakfast” som inte badade i flott! Nu kände vi också igen Islayvädret. Regnet stod som spön i backen och gjorde det till och från hela dagen.
Första besöket var planerat på grannön Jura på destilleriet med samma namn. För att ta sig dit fick vi åka tillbaka till Port Askaig och ta minifärjan över till Jura. Det tog 5 minuter över och dom skohornade på hela åtta till tio bilar på färjan. Väl på andra sidan väntade en 25 minuters bilfärd på öns enda väg. Smal och kurvig var den, men den tog oss till byn Craighouse där destilleriet ligger.
Kl 11:00 hade vi vår bokade tid och då vi kommit in stängde och låste guiden butiken då hon var själv där denna dag. Tur att man inte kom dit till den låsta dörren, då det var stängt för vår skull under ganska lång tid.
Efter en enklare rundvandring på destilleriet var det dags för lite provning. Dom hade 8 sorter för provsmakning och vi valde….alla!
Rundtur och provning kostade inte ett öre, eller penny som det ju heter på Islay.
Vårt nästa planerade stopp för dagen var Kilchoman, men på vägen dit svängde vi först in på Caol Ila där vi besökte shoppen och lyckades få i oss två drams till.
Vi stannade också till vid Bunnahabhain, men där var det stängt…enda stället, alla kategorier, som hade stängt denna Bank holiday.
Väl framme på Kilchoman skulle vi hämta våra Futures of Kilchoman. Tolv flaskor som vi bokade upp oss på för 4 år sedan när fatet var 2 år.
Innan vi plockade ut flaskorna passade vi på att äta lite lunch i besökscentrets lunchrestaurang och efter det testa ett antal drams av vad Kilchoman numera har att erbjuda.
Nu kunde vi bara hämta sex av våra flaskor då Fredriks sex flaskor hade kommit på villovägar ner till Manchester. Fredrik hade dock redan några dagar tidigare fått info om detta och hans box skulle skickas med Brittish mail till hotellet i Edinburgh. De hade till och med lovat och försäkrat att det skulle levereras dit på onsdagen så att vi skulle få paketet i tid till vi åkte hem på torsdag morgon. Men mer om det senare….
Med de första sex flaskorna instoppade i skuffen bar det vidare till Bruichladdich och deras shop. Här fanns det mycket att titta på, och smaka. Sex olika drams blev det till slut innan det var dags att dra vidare i regnet.
Sista besöket för dagen gjordes på Bowmores provarbar. Efter att Fredrik fått bevisa att han faktiskt är över 18 år (muhaha), testade vi igenom sju olika godingar. På vägen till Bowmore fick vi möte på en ganska smal bro och den vi mötte verkade tro att han hade en mycket bredare bil än han faktiskt hade. Han lämnade minst en halvmeter till sidan (vilket Åke verkligen inte gjorde. Han hade nog mindre än en halv decimeter på sin sida), så vår backspegelkåpa flög all världens väg.
Vi vände om och lyckades hitta kåpan som otroligt nog var hel. Som tidigare sagt var bilen redan innan ganska sunkig och hade hela högersidan skrapad (inklusive backspegeln), så lite snabblim kunde fixa till spegeln tillräckligt för att bilen kunde lämnas tillbaka utan anmärkning på torsdagen.
Innan vi åkte tillbaka till hotellet så stannade vi till på Spar i Bowmore för dagens bilwhisky. Det blev en Bowmore 12. Denna lilla Sparbutik har för övrigt ett ypperligt whiskysortiment.
Senare på kvällen åkte vi tillbaka in till Bowmore igen för dagens middag som intogs på Lochside hotel. Maten var väl inte toppklass, men hit åker man främst för den digra Whiskylistan. Några drams efter maten och vi var färdiga för att åka tillbaka till hotellet.
Dagens Bilwhisky tömdes och det var dags för sängen.
Dagens Stenecitat: Kan ju inte finnas något alls att göra för ungdomarna på denna ön?
Tisdag och utcheckning från hotellet. Vädret var åter igen soligt och fint.
Dagens bokning var Lagavulin kl 10:30. Vi hann dock med Laphroaig innan och eftersom vi alla (utom Sten) är medlem i FOL – Friends Of Laphroaig, fick vi efter två välkomstdrams vår FOL-miniflaska och kunde sätta oss i FOL-loungen. Det tog inte många minuter för Sten att bli medlem….
Här kunde vi dock inte sitta för länge då Warehouse demon vi skulle till på Lagavulin närmade sig. Detta var något vi sett fram emot, och vi blev inte besvikna.
När vi betalade den löjliga summan av £15 var för demon fick vi var sitt provarglas och blev ledda in i lagerhuset, där det redan satt ytterligare ett tiotal förväntansfulla besökare och väntade.
Vi fick här förutom råspriten prova fyra olika fat där guiden, med hjälp av frivilliga besökare, skopade upp den ädla drycken med en förvuxen pipettliknande sak. Det blev rejäla drams till alla…
Det äldsta fatet fylldes 1966, dvs för 46 år sedan. Det skulle vara ett exempel på en whisky som legat lite för länge, men jag tror inte någon av besökarna tyckte att den var äcklig…
Favoriten var hos oss alla ett 19-årigt exsherryfat. Motsvarande hade buteljerats tidigare och sålts som en limited edition på destilleriet till ett väldigt överkomligt pris, under tusenlappen, men hade tagit slut tre veckor innan…otur kan man säga.
Efter detta väntade lunch på Ardbeg och Åke som tittat runt på ”gubbkepsar” hela resan fick en grönrutig keps från shoppen. Hittills hade han kört hela tiden.
Detta var det sista vi hade planerat på Islay och det var dags att åka till färjan i Port Askaig och ta oss vidare ner till Campbeltown. Dagens bilwhisky inköptes på båten, en Connoisseurs Choice Jura från 1992.
En dram eller två av denna hann slinka ner innan vi nådde hamn i Kennacraig för vidare färd ner till Campbeltown.
Väl där checkade vi in på Earadale bed and breakfast mitt i stan. Bristen på ordentliga matställen i denna stad gjorde att det blev indiskt ännu en gång. Helt ok, men man hade ju önskat ett lite mer varierat restaurangutbud….
Efter en öl och Fotboll på TV’n i en närliggande bar så var det dags att gå tillbaka till hotellet och begrunda dagen med resterna av dagens bilwhisky.
Dagens Stenecitat: Här har ju undomarna inte heller något att göra..
Onsdag morgon och fortsatt bra väder började med frukost med efterföljande utcheckning. Dagens besök på Springbank med en bokad Gold Tour kl 10.00 väntade. Turen innehöll rundtur i både Springbank och Glengyles destillerilokaler samt en provning av sex olika sorter från de två destillerierna. Provningen skedde i Cadenheads Whiskyshop mitt i stan, där dom för övrigt sålde en Campbeltown Single Malt Whisky från 1919 till det facila priset av £50000. Denna var tyvärr inte med i provningen.
Efter tankning av bilen bar det sedan av norrut igen mot Edinburgh där vi skulle tillbringa sista kvällen.
Mellanlandning i Inveraray för lunch och besök i Whiskyshoppen Loch Fyne.
Enda inköpet här blev dagens bilwhisky som grabbarna i baksätet började tulla på omedelbart.
Vid 18-tiden rullade vi in i Edinburgh och hittade till slut fram till vårt hotell, Ten Hill Place, några stenkast från The Royal Mile mitt i stan.
Efter att broderligt ha delat på det som fanns kvar av bilwhiskyn blev det middag på Hard Rock Cafe med efterföljande barbesök och rockhak ända in på småtimmarna. Ett antal GT, Tequila och Southern Comfort (Mattias egna idé som ingen av oss andra hade något med att göra) fick nu ersätta whiskyn.
Dagens Stenecitat: Vad faan är detta??? (när Mattias kom med Southern Comfort fram på småtimmarna.)
Sista morgonen började med hällregn som fortsatte resten av tiden på de Brittiska öarna, men nu är det dags att återkomma till vårt paket från Kilchoman.
Givetvis hade det inte dykt upp på onsdagen så Fredrik telefonerade ivrigt med diverse anställda på Brittish mail både på onsdag eftermiddag och torsdag morgon. Detta resulterade i att paketet till slut kom fram till hotellet 15 minuter innan vi sa att vi måste åka för att hinna lämna in bilen vid flygplatsen. Hyfsat tight!
Väl på flygplatsen provades lite fler sorter i taxfreeshoppen innan det var dags att gå på flyget och åka hem. Planet var i tid och vi kom ordentligt hem.
Med på resan var Owe, Sten, Mattias, Fredrik och vår hjälte till chaufför Åke, som körde alla dagar utom en. Tack så mycket för det Åke.